MINNEN FRÅN EUROPACUPEN I NYNÄSHAMN 1992
Enligt mina anteckningar vann Gryning. Staffan Holmlund gjorde som Bertil Klinga gjorde i år dvs, sopade banan med övriga och spikade samtliga utom en. Själv var vi mest upptagna med att överleva under racen och plocka upp vår fördäcksgast (väl rekommenderad 22:a seglare) som kom glidande utmed skrovsidan titt som tätt.

VM för 8:or gick samtidigt och vi seglade på klassisk olympisk (1912) 12M triangelbana. Som jag minns det, blåste det apa hela veckan och det gick en fruktansvärd sjö. En misslyckad nedtagning i en rundning resulterade i att man fick kryssa en bra bit innan man var tillbaka på banan. 8:orna hade gräns på max 12m/s och flera gånger blåste det 11,5 när starten gick, vinden ökade oftast under seglingen och minst en 8:a var mycket nära att segla ned sig. En morgon när vi vaknade blåste det >20 m/s och seglingen blev inställd direkt i hamn vid flaggskottet på morgonen. Det var bara en jakt som gav sig ut, Janne Nystedt med S-163 Pani! Regnet vräkte ned och alla (utom Janne) satt och tryckte den dagen, (Pelle var satt du?). Vi byggde en maxidisplay av frigolit, aluminiumfolie och annat som fanns att tillgå i vår varma bo-båt. Samtidigt pågick OS (tror jag) och i radio Stockholm fick man ringa in och berätta vad man gjorde om man inte tittade på TV. Vår gast ringde in och fick berätta att han byggde en dator till en Skärgårdskryssare, whow sa reportern. Maxidisplayen gjorde sen succé på banan tills Janne Nystedt kom på att 051-5, som det stod på displayen, blev S-150 upp och ned och att siffrorna inte rörde på sig.

Vi hade ett internationellt klassregelförbrödringsmöte där bland annat breddmåttet på storseglet enades. Några av tyskarna var för en begränsning av antal segel för att hålla nere kostnaderna men när de berättade om sitt förslag 4+4+4+2 dvs. 4 stor, 4 försegel, 4 spinnakrar, 4 fria segel och 2 valfria reservsegel sjönk vårt intresse. Efteråt bjöd 30-klubben på öl och korv vilket var mycket uppskattat.

Mindre uppskattat var sponsortältet där öl och musik flödade dag som natt men inga seglare var inbjudna. I slutet av veckan tog en sponsor, som tyckte att det var så tom och tråkigt i tältet, initiativet och bjöd in alla tävlande i tältet och då blev det fest kan jag lova!!!

Mindre lyckat var också den internationella domarjuryn som diskade i princip samtliga 30:or eftersom de inte haft siffror i sina spinnakrar. Under protestförhandlingarna som hölls på sann Oxfordengelska klagade samtliga på beslutet och juryn ändrade diskningen till en varning. Hela den natten klistrades det för full på bryggan och där av alla fula siffror i 30 spinnakrarna. Segeltejp var en bristvara tills någon smart tejpade I-1 i seglet och begärde dispens på att segla med annat segelnummer. Kul tyckte juryn och gav dispens i en dag (!). Mindre lyckat var också juryns beslut att diska de som seglade med assymetriska spinnakrar och de som seglade med försegel som överskrev breddmåttet för genua. Långt in på natten pågick protestförhandlingarna, seglen mättes om och om ingen, reglerna luslästes men juryns beslut stod fast och jakt efter jakt diskades tills Olle Madebrink, Ordförande i Klassificeringsnämnden, på natten gick i god för att klassregeln tillät försegel i vilken form som helst.

Juryn var också hård på vikten på regelankaret vilket medförde en strid ström på inmätningsdagen upp till järnhandlaren i Nynäs för att köpa kätting. Likväl så sågades det och filades det flitigt på bryggan på spinnakerbommar och annat som var för långt.

Mats ”Jaktlös” Johansson

Jag mailade Mats angående några korrigeringar i artikeln och passade på att fråga hur många gånger gasten badade och fick följande svar som jag inte kan undanhålla er /Viktor

Hej Viktor
I princip varje gång han varit på fördäck, ibland flera gånger, men om du kan tänka dig Ingabritts fördäck i 15m/s och grov havssjö kanske du kan ha viss förståelse, men otroligt nog missade vi inte en gång med att fånga honom i höjd med sittbrunnen. En gång var det bara jag som märkte att han ramlade av. Jag högg honom med ena handen i lä och höll kvar honom medans vi slog. Jag trodde att han skulle hinna kravla ombord men varken han eller jag orkade utan han blev hängande utmed skrovsidan.
-Hallå grabbar, kan ni hjälpa till, fick jag uppmana de andra gastarna som lydigt klättrat upp i lovart innan de märkte att han hängde helt i luften i min arm. Efter mästerskapet märkte jag att det var mycket repor lacken, jag fäste ingen särkild uppmärksamhet på det då men efteråt har jag förstått att det förmodligen var hans naglar.....

Vad minns du från Europacupen i Nynäshamn 1992? Skicka in ditt minne till webmaster@sk30.nu så publicerar vi det på hemsidan.